Ormen vid ån

Min bror Kalles pojk hade en orm i sej. Pojken låg på backen vid ån och sov, och det var en annan, som var med. Då kom det en orm och kröp ur honom och i ån och tvätta sej, och sen kröp han i honom igen. Pojken skulle rensas. Så kom han ut och rann i åna igen och blaska sej så obegripligt, och så tillbaka in i honom igen. Likadant tredje gången, men då mota den, som var med, bort honom, så han fick inte krypa in i pojken.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.86