Björn och trollens skräck

I Bälinge var det ett torpställe, och där kom alltid trollen från Bälaberget in var julafton om natten och förde sådant liv, så folket kunde inte bli inne. En julafton kom en björnförare med en björn och frågade, om han kunde få bli där med natten. Men de talte om som sanningen var, att det var omöjligt att bo där om natten, för trollena skulle komma. Men björnföraren sa att han nog skulle reda sej med dem, och så blev han kvar där. — Så fram på natten kom trollena, en helan mängd. Björnföraren hade stuckit in björnen i ommen och nu öppnade han luckan och ropade: "Kisse, kisse!" Trollena hade redan börjat spela och dansa, men när de fick se björnen, blev de så rädda, så de gav sej i väg hals över huvud.

Den andra julnatten — d. v. s. julen följande år — hörde folket, att det knackade så försiktigt på dörren och att någon frågade, om kissen lever. "Ja, dä gör han", svarade de. Sen fick de vara i fred för trollen, så länge de levde.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.61-62