Bergatrollet och tölparens list

De hade majstång och eld på samma gång, för det hade de alltid förr i tiden. Det var på ett högt berg, och i berget var det en stor, svart fläck. Då kom ett bergatroll ridande ut ur den svarte fläcken. Då fick alla så bråttom att laga sej därifrån.

Men så var det en karl som tänkte, att han skulle lura bergatrollet. Han red till berget dagen efter och bad att få litet att dricka. Då kom trollet ut med en silverkalk full med dricka. Karlen tog den och kastade drickan över axeln. Det kom några droppar på länden, och då sveddes håren av. Sen satte han av i galopp och bergatrollet efter. Då var det någon som ropade:
"Gå av vägen den hårde,
in på åkern i våde!"

Bergatrollet hade så långa bröst. Dem slängde hon över axeln, när hon red. Så länge karlen red på vägen hade hon vunnit på honom. Men över åkern, som var plöjd, kunde hon inte följa honom. — Den kalken har de i Bälinge kyrka än i dag.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.60-61