Vargar och skyddade varelser

På Nygårds egor vid foten av Hunneberg, fanns i äldre tid en stuga kallad Nybygget. Framför stugans ingång låg en stor sten. Under denna sten hade ormarna ett kärt tillhåll. Under sommardagar kröpo de fram och voro så tama att de alldrig rätade ut sin ringlande kropp för husfolket. Dessa måste vid ut och ingåendet trampa försiktigt för att ej skada någon av sina skyddslingar. Det var snokar ell. tomtormar.

Västån låg i äldre tid på gränsen mellan Nygård och Sandgärdet. I skogen härintill var då tillhåll för vargar. En dag kom en sugga med grisungar in i skogsdungen. En varg försökte nappa till sig någon av grisarna, men suggan var i stånd till att hålla vargen på avstånd. Han måste fly för hennes kraftiga betar.

Hagen är även ett gammalt torpställe under Nygård vid Hunneberg. Anders Andersson eller Anders i Hagen som han gemenligen kallades levde för c:a 50 år sedan. Han var omnejdens djurläkare som förut är nämnt i dessa blad. Han var även en styf jägare. Det var på den tiden det fanns gott om vargar på Halle Hunneberg. Dessa bestar blygdes inte för att göra strövtåg nedanför ergen, för att möjligtvis nappsa till sig något av bondens kreatur. En dag försökte en varg knipsa till sig en fölunge som gick utanför Hagens boningshus. Anders som var inne i stugan, fick se detta. Han tog sitt gamla muskedunder på väggen och skjöt vargen genom fönstret innan denne hant att göra fölet någon skada.