Folksagor logo

Trollens gåva till kyrkan

Trollens gåva till kyrkan

En liten flicka blev en gång bortrövad av trollen i Hunneberg. Flickans föräldrar blevo häröver mycket bedrövade. Till slut beslöt man att en av flickans bröder en natt då trollen voro ute i bygden skulle smyga sig in i deras håla i berget och försöka få tillbaka den rövade flickan. Alltnog, en natt då man trodde trollen voro borta begav sig pojken in i deras håla. Omsider kom han till en dörr och då han inte kunde öppna densamma bultade han på, i hopp om att flickan skulle öppna. Dörren öppnades också, men o ve! icke av flickan utan av ett styggt troll. Pojken morskade upp sig och sade som sanningen var att han sökte sin syster. Trollet svarade att flickan släppte de aldrig ifrån sig och pojken skulle få göra henne sällskap om han inte genast ginge tillbaka samma väg han kommit och lovade att alldrig mera oroa trollen i berget. Glad över att slippa undan med livet lovade pojken detsamma och var ej sen att försvinna samma väg han kommit.

Flera år därefter, då den bergtagna flickans föräldrar var på väg till julottan, fingo de plötsligt se trollen i berget vara ute på vandring. I deras sällskap befann sig även den bortrövade flickan. Då de befunno sig i närheten av kyrkan beslöto föräldrarna att en av dem skulle skyndsamt begiva sig dit och i hast ringa med klockorna, ty de viste att då var trollens makt över människorna bruten. Gumman begav sig springande åstad, då hon viste att det här gällde att vara snabb i vändningarna, medan gubben stannade kvar på platsen för att iaktta händelsernas gång.

Just som kyrkklockans toner började ljuda utöver bygden blev det liv i trollen. Hals över huvud skyndade de att fortast möjligt komma till sin skyddande boning i berget, kvarlämnande icke blott den bortrövade flickan utan även sitt saltkar. Föräldrarnas glädje över att ha återfått sitt älskade barn var naturligtvis mycket stor, och till tack för den hjälp de fått av kyrk-klockorna skänkte de trollens saltkar till kyrkan som ett minne därav. Det har i århundraden använts till dopfunt och fyller detta värv än i dag.