Tomten i gödselboden

När min far var pojk, så skulle han smyga sig till att ge hästen havre. Han kom med havre och skulle krypa genom den fyrkantiga gödseldörren. När han fick huvudet genom dörren, stod en grå gubbe med toppluva på huvudet vid hästen och ryktade den. Han tyckte, att det var farfar, för farfar brukade ha en sådan luva. Han sprang in (i stugan), men farfar satt vid bordet. Det var tomten, som var så lik farfar.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S. 96.