Synd och dans i Åsaka

I gästgivaregården i V. Åsaka som ligger strax invid kyrkan gick inte alltid så gudligt tillväga första hälften av förra århundradet. Det hände ej sällan att att då bondgubbarna sade sig gå till kyrkan i dess ställe gick till Gästis, ell. om de gick till gudstjänsten gick in på gästis sedan för att stanna der ibland ända till Torsdagen i samma vecka. Så hände sig en gång att det var en dans på gästis – der dansades vist ofta – Dansen hade fårtskridit till långt fram på småtimmarna. En fin herre kom då in och bjöd upp gästgivarmor till dans. Alla titta på den okände herrn särskilt för att han icke tycktes tröttna på dansen han ville alldrig sluta trotts gästgivare mors protester. Till sista ana någon oråd och skar utav strängarna på fiolen ett vanligt radikalmedel vid kritiska tillfällen. Då sluta spelman som förut ej kunnat detta. Men den fine herrn dansa ändå med mor på stället. Ej långt från Gästis bodde pastor Mellbin han hade studerat svartkonst i Vittenberg och kunde fördriva hin håle för någon annan kunde icke den ökende herren vara. Då prästen kom borra han med en syl i fönsterblyt och drev ut den sälsynte gästen denna väg. Han lär ha gemrat sig svårligen då han flög ut genom det trånga hålet. Nu upphörde dansen och gästgivarmor var mera död än levande. I hennes skodon syntes klibbad blo, Ja, så trodde de gamle!