Strömmen och dess öde

Brusande vilda ström sjöng skalden om Trollh.-fallen innan dessa blevo stävjade. Det samma kan sägas om Nyebrofallet som nu genomgår samma öde. Här har många omkommit i strömmens virvlar. Ett par kan nämnas. Den ene var en mäldkarl, som uppehöll sig i gamla Rånnumskvarnens kvarnkammare medan han vänta på sin mäld. Kvarnen fanns till i mitten av förra århundradet. Golvet var murket. Det var nattetid. Mannen föll igenom det murkna golvet och blev borta i strömmen. Vid samma tid bodde en änka vid älvstranden. Hennes son satt vid älvstranden och läste i 1695 års psalmbok ps. 253 v. 7 Som fåglar små när dundra må etc. Då gumman skulle kalla på honom såg hon det gula håret i strömmen. Före varje sådant dödsfall sågos och hördes sjörået och strömkarlen ofta nattetid. Även hördes hemska skrik. Hästarna stegra sig och ville icke gå. Det var hemskt köra över bron nattetid!