Spökens skämt och skräck

En gammal gumma var avliden i en gård. Naturligtvis skulle det då spöka. Två pigor låg då i en säng och tänkte på spöket om natten. Rätt som det var, sa en av dem, den som låg innerst i sängen, nu kôltar dä unner mig! Rätt va det var, sa den andra: nu kôltar dä unner mej. De blevo förskräckta och gick till ett annat rum och lade sig. Saken var den, det låg en spjuver till dräng i samma rum,. Han hade lagt en skoläst innanför i sängen under bolstern. I lästen hade han bundit ett snöre när han drog i snöret kôlta dä under flickorna.

En man låg ensam i en ladugård en natt, Mitt på natten börja tröskvärket att gå. Mannen blev rädd, troende att spöket var framme igen. Spöket denna gång var en fölunge. Det var sommar och hästarna gick ute. En fölunge gick in i körhuset och skubba sig på dragstången till tröskvärket som gjorde att detta gick sakta å vackert.

Man skulle inte släppa väder ell. baksmällar om man nattetid gick ell. låg i en ladugård. Fick tomten höra detta hade man sig en rungande örfil.