Skräddaren och spöket

Det var på en mindre herrgård i Grinstads socken. Ett av rummen stod obegagnat, emedan ingen vågade ligga där om natten. En ambulerande skräddare kom till gården för att sy, och ägaren erbjöd honom tio riksdaler, om han ville sitta i det rummet och sy hela natten. Det gick skräddaren in på, och han satt där och sydde. Klockan tolv kom en liten pojke upp och grät så att tårarna strömmade ner efter hans kinder. Skräddaren blev rädd och skulle springa ut, men barnet sade: "Bliv inte rädd du, för bena är lång och byttan är trång och jag må gärna gå upp och vila mina ben". Om en stund försvann den lille. På morgonen omtalade skräddaren för herrn själv händelsen och samma dag tog man upp en golvplanka, då man fann ett litet barnskelett inlagt i en mjölkbytta, som en av gårdens pigor med hjälp av en man lagt dit många år tidigare. Men efter den dagen var det slut med spöksynerna där.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.127