Skomakaren och julnatten

Det var en gång, en skomakare hölt vad, att han skulle våga sitta i en av pastoratets kyrkor, julnatten och göra ett par skor. – I vilken av kyrkorna har upptecknaren glömt. – Som vi veta var spöken och andeväsen ganska närgångna i äldre tid, och särskilt, då julnatten i en kyrka. Skomakaren satte sig i kyrkans kor, med verktyg och tillbehör. Och för att vara särskilt säkerställd mot spökena, hade han skrivit bönen, ”fader vår”, i en cirkel runt der han satt. Före midnatt var allt stilla och lugnt i kyrka. Men strax äfter 12 slaget visa sig besynnerliga figurer, dels med, dels utan horn och svansar. De ansatte skomakaren på tusende sätt och konster, för att locka honom ur den heliga inhägnaden. Den våga de sig icke över. Fram vid 3 tiden försvann belsebubs anhang. Stöten (kyrkevaktmästaren) kom då strax äfter. Det var den tid då ottesången börja 4 a 5 på juldagsmorgon. Skomakaren vann vadet!