Kyrkvägen och dess sägner

Vid Tunhems kyrka finns en klev upp till Hunneberg benämd Alkleven. Mellan denna klev och Bergegården, Bykleven finns nu en gropad körväg der folk kan köra såväl sommar som vinter. I äldre tider fanns endast en trampad skogsväg här, en bite ifrån nu varande väg. Denna väg användes bland annat som genväg för de som bodde på bärgen och mellan bärgen såsom väg till Tunhems kyrka. Jag har gått den i min barndom nu är den väl igenväxt. Då jag och far en gång gick till kyrkan denna väg kommo vi till en rund sten som vila på mindre stenar som jättekast brukar göra. Denna sten går rundt var gång han hör kyrkklockorna sade far: Jag gjorde inga vidare refläxioner i min oskuld utan trodde blint på vad far sade. Stenen är c:a en met. tvärs över och ½ met. i genomskärning. Sedan kommo vi till en plats der det stog 4 a 5 mindre stenar tillsammans passande att sitta på. Här på dessa stenar bruka de gamle sitta och vila en stund då de gick till kyrkan sade far: Hade de något i lomflaskan så togs även en snapps här. Vi veta att det var ingen skam att lukta sprit i husbehovsbränningens dagar t.o.m. om man gick till kyrkan. Men drucken fick ingen vara i Guds hus! Om dessa stenar hade något särskilt namn har jag glömt. (Jag tror de kallades vilostena ell. rastestena.) Vid samma väg fanns även den s.k. sexstyversten som jag tillskrivet herr Liungman förut om. Det skulle vara en vallpojk som tappat 6 styver i en springa som finns i stenen. Ingen skulle tala om ifall någon tappa 3 öre i en sten ell. stenrös i våra dagar icke ens om det var en hel krona. Om det var för att nämda mynt hade så stort värde denna tid eller för något annat förmäler icke sagan. Men nämda sten fick vara lika som en fyrbåk till sjöss ell. en kyrka i en stad. Den fick vara som ett rättesnöre för de gamle på denna del av Hunneberg,, och runt hela berget. Jag såg hästen, korna etc. vid sexstuversten! Och då viste de kringboende var det var. Även har jag förut skrivet om de två varp som finnas vid samma väg och i närheten av sexstyversten. Der var och en skulle kasta en sten, gren eller kvist då han gick der förbi. Även skulle en religiös formel utsägas men den har jag glömt! Den läsningen skulle vara för att, bevara sig från att göra som dessa båda vallhjon hade gjort. På samma gång varpen skulle hugfästa minnet av den hemska händelsen. Jag vill minnas att sexstyversten är c:a en styv met. bred och ungefär lika hög och knappast en met. bred på andra hållet. Han ser ut ungefär som närstående teckning.

Men vad jag icke förut skrivet om så vitt jag vet är två andra varp. Dessa skulle ligga vid landsvägen mellan Grästorp och Börsled gamla Gästis vid Hunneberg. Jag har icke sett dessa varp! S. Persson i V. Åsaka död över 80 årig för ett 10 tal år sedan har berättat det gemte fler gamlingar . Det hände en gång i äldre tid: när vet jag ej? att två dannemän från börsleds- trakten sutto och förfriska sig på Grästorps Gästis. Bland annat blev det tal om vem som kunde springa bäst. Jag håller vad om min häst att jag skall vara före dig vid Börsled i eftermiddag sade den ene av männen. Topp sa` den andre: vadet antogs. Bägge satte iväg, lemna hästar och åkdon i Gräs-torp. I närheten av Bördsled stöp den ene av männen. Den andre stupa ett par km närmare Grästorp. Troligtvis i Björke socken. De hade troligtvis sprungit för häftigt överförfriskade som de voro. Båda hittades sedan döda. Äfter dessa finnes nu två varp! Ättstupan vid Halleberg, Hästevadet, är ju så bekant så den knappast skulle behöva att skrivas om mera tycks det. Ävenså Odins dammen nedanför. Varför jag skriver om den i detta sammanhang beror på att jag tror att folk i allmänhet icke vet var själva ättstupan är. Äfter läsning som jag gjort i tidningar och en del tidskrifter så ser det ut som folk i allmänhet trodde att sjelva ättstupan är på den stora platå på bergets krön der alla slags namn från besökare äro inhuggna mer ell. mindre väl. Men sjelva ättstupan är några stenkast öster derifrån. . Der är en mindre platå der finns inga vidare namn inristade. Men der är berget som högst. Der visa min far mig en slät berghäll på yttersta branten. Så stor som en bra stor stolsitts. Här sade han: bruka de gamle levnadströtta sitta innan de gjorde resan utföre till Valhall. Detta kallas för gamla ättstupan sade han: Om den som folk tror ell. den som han kalla nya ättstupan även användts till att göra dödshopp vidnämdes icke. Och att han hört detta genom sägner. Hans förfäder hade bott påsamma gård sedan Karl XII och XI:s tid. Han bruka aldrig narras för mig ell. för andra häller. Jag har talat vid studerade män om detta, de har även trott att det endast varit en ättstupa nämligen der bärget är lågare men de har likväl antecknat vad jag sagt.