Björn och kalven

En annan gång for Björn till kvarnen, och när han kom dit, så hade han glömt matsäcken, och frampå dagen blev han svulten. Då gick han in i en stuga i Åsmule och bad att han skulle få lite mat. Men käringen var ena' inne, och hon sa till honom, att hon inte hade någon mat att ge bort. "Jaså", sa Björn, "då ska jag laga så du får". Sen gick han ner åt lagårn efter en kalv och bar in och la' på en soffa. Och när han stack honom, så kom käringen med ett fat och tog vara på bloden. Medan han flådde kalven, sa käringen: "Hur ska dä bli nu, när kararne kommer hem?" — "Ja", sa Björn, "hade dä ente vört bätter, om du hade göve mäg litte mat?" — "Hade ja trott att dä geck så, se hade du nåck fått dä", sa kärenga. "Å ja", sa Björn, "då kan han nåck bli bra igen". Sen tog han skinnet och slog kalven i röva med. Och sen var kalven hel igen.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.158-159