Necken och Lussenatta

Necken skulle komma Lussenatta sa' di. Då s'ulle den va' hos mônnarn (mjölnar'n). Då stämde han kvarna för'n. Dä va' en gammel mônnare i Tokare', hette Lasse. Han tarte om att ena lussenatt stanna kvarna, å han geck å s'ulle se ätter va' dä va': Då va' dä necken som sto' å höll i bägge vasshjula, sa'n. "Lussenatt i natt, Lasse!" ropte necken te'n.