Marta och grisslan

Marta i Sandgatera i Kölingared var ute en påskafton och red på en grissla. Hon slog ner på en stor sten intill byn och ropade: "Så långt som ropet höres är mjölket mitt!" Men det var en karl som låg till reds bakom samma sten, och han lyfte upp sin bössa och drämde till henne där bak, så hon ramla' ner från sten. Hon bad honom, att han inte skulle tala om saken för någon. Men när han kom hem, så talte han om det för spisen, och det var flera personer med och hörde det.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.117