Förräderi och förtrollning

Fin hörde jag mycket talas om, när jag tjänte i Gullered. Han ställde ihop folk. Det var en fattig pojk i Hössna som gick till Fin och fick hjälp av honom, så att han fick en rik flicka. Men så snart de var vigda, tröt kärleken. De gjorde av med sig båda, och deras dotter blev konstig.

I Gullered fanns en stor, lång, svart käring, som de kallade Store Klasesa. Hon kunde förtrolla kreatur, så att de inte mjölkade och grädden, så att de inte fick smör. Skräddare Haglund gick till Fin. "Vad vill du?" sa' Fin. "Jo, det är ett par bönder i Gästareds byn, den ene får inte mjölk av sina kor, och den andre får inget smör. Fin beskrev käringen, som hade förtrollat korna. Han visste hur korna stod i lagården och hurdana de var. "Hon började med den fläckiga kon, som står vid môkegluggen", sa' han. Men se'n rådde inte käringen med att förtrolla korna mer.

I Ubbared var det en märr, som fålade och inte ville ta fölungen till sej. På kvällen gjorde de i ordning matsäck och skickade av en pojke. Jag undrade, vart han skulle, men jag fick inte veta det förrän en tid efteråt. Dagen därpå tog märren fölungen åt sej, och det skedde samme stund pojken hade kommit fram till Fin och uträttat sitt ärende. Pojken hade haft en näsduk med sej, och den hade Fin tagit och haft den med sej in i ett rum och gjort några knutar på den, sa' drängen. "Men Gud bevare mej för att gå dit igen!" sa' han.