Älvornas förlåtelse

Det är inte vidare än det är en sorts skinnare, de bor under jordytan än i dag. Slår man varmt vatten på dem, gör de en mycke illt. Här var så gott om älvor vid byggningbi. Jag visste inte om det, och jag slog ut så mycke vatten. Så blev jag lärd att jag skulle gå ut tre kvällar i rad och vända ryggen emot norr och ta en nypa salt och kasta över vänstra axeln och säga: "Sug detta, och sug inte min kropp!"

Och en kväll fick jag se älvadansen; det var tecken till att de hade förlåtit. Jag undrade vad det var; det var så tjockt som en vit duk.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.66