Stormens hemliga knut

Det var en person i en stad som en fru kom fram till och frågade, om han ville ta en spannmålslast. Han for ut på sjön och hon följde med. "Ta nu ihop seglen, för nu ät vi framme", sa hon. "Här på sjön?" sa han. "Ja, kasta säden i havet", sa hon. Han gjorde så, och hon började skratta. "Vad skrattar du åt?" frågade han. "Jo, du kasta en säck", sa hon, "och den träffa ryggen på min piga på sjöbottnen". "Nu går vi ner", sa hon sen. "Inte kan vi gå ner i sjön", sa han. Men hon hade en stege, som räckte förbi hans. Så gick de ner, och då fick han pengar, och så när han skulle gå opp, fick han en duk med tre knutar på. "Men öppna inte den tredje knuten", sa hon. Han öppnade den första knuten, då fick han frisk vind, så öppnade han den andra, då blev vinden starkare. Men han var ändå inte nöjd utan öppnade den tredje, men då blev det sådan storm att han drev upp på land.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.27-28