Drängen och trollpackorna

Det var en bonde, som hade en kvarn, som varje påskafton stod i ljusan låga utan att brinna ned. "Om jag bara hade någon, som ville ligga där med natten", sade han. Drängen hans var inte dum. När den dagen kom, tog han och klättrade upp i kupan till kvarnen. Snart församlade sig trollpackorna där för att hålla högtid. Skam själv stod och räknade dem. Så saknade han en. Hon kom just stapplande inom dörren. "Vad gör du, som inte är med?" sade han. "Jag är så gammal och skrickete", klagade gumman. Men då sade den som ond är: "Nu skall hon bli slut". Då skulle han, som satt i kupan, lyfta sig för att se hur det gick till, när Skam tog huvudet av henne. Strax välte kupan av, det blev ett väsen, och hela sällskapet gav sig av för att aldrig mera komma tillbaka. Bonden hade lovat hundra kronor åt den, som ville ligga i kvarnen. Dessa fick nu drängen, och alla såg upp till honom, för det han kunde skrämma själve Skam.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.125-126