Benen som flög

Själv har jag varit ute för gast en gång. Jag segla och gick iland på Grötö. Jag hade en kamrat med mej. Så får vi se på stranden ett ben och att det var ett ben efter folk, det såg vi. Och det fräste och puttra ur benet på så besynnerligt vis, och rätt som det var så blev det ett smällande och så flög benet i luften. Men vi fick bråttom därifrån. Men sant är det, och jag har hört andra tala om sådant.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.101