Ulven och den gröna kjorteln

Om en hustru var barnsjuker och det var cna märr, som fölade den tiden, tog hustrun fölungehamnen och kröp igenom den, blev hon kvitt för värker. Men var det en pojk, hon fick, blev det en manulv, och var det en flicka, så blev hon mara.

Det var en riktigt fin gosse på åtta år. Han blev en ulv, en tasse, i en ulvs skepnad och sprang över allt och kunde inte vara i stillhet. Det varade i fyra dygn; sen blev han riktig och kom hem.

En gång var det en fin, grann gosse, som blev gift. Han visste inget om, men det föll på honom en dag att han skulle bli en ulv. Han sprang och bet i kjorteln på sin hustru. Hon hade en grön kjortel på sej. Han kom in efter fyra dar och hade gröna trådar i tänderna. Det enda, som hjälpte, var, om nån sa deras namn.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.112