Ormen och den tunga bördan

På ett ställe var det en karl, som hade "tjavet"; bröstet var så tungt och fullt av slem, så han kunde med nöd andas. Han la sej att sova ute. Då kom en orm och rände i honom. Sen kom ormen upp och gjorde sej ren i gräset. Så rände han i honom andre gången och kom upp och var alldeles över med gör och uselhet och hyfsade av sej i gräset igen. Men det var en som hade stått och sett på, och när ormen skulle rinna i honom för tredje gången, hindrade han honom. Hade han fått rinna i honom tredje gången, så hade han blitt där.

Men karlen vaknade och var så lätter och kunde andas och springa till och med. Förut hade han knappt kunnat gå.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.86