Mjölkharen och dess öde

Mjölkharar gjorde de av stickesnoppar och gamla solv och vebinner; Det skulle vara tre sorter. Men hurvört var det de fick liv i dom? Det skulle de, göra på förkastelsedagar; det var måndag, torsdag och lördag.

En i Grottorps svedja, Krusa-Brams Beata, hade mjölkhare. Hon satte ut en kärna och en flaska i fähuset om natten. Och på morron var kärnan full med grädde och flaskan full med mjölk. De såg haren springa, och ibland hittade de trollsmör, som han hade gett upp.

Men det gick inte bra för Beata. Hon tog livet av sej, hängde upp sej på vind. Mjölkharen var det en som sköt med en silverkula.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.77