Stormen vid Håbön

Bönderna på gården Grinneröd voro förr ofta ute på koljebackefiske utanför Skärhamn; de hade sina små sjöbodar vid Prostviken. En gång då de skulle draga sina backor, satt det ett lindebarn på en av krokarna. Detta skedde vid den så kallade Håbön eller Havorn. De togo barnet, som var en gosse, med sig hem till Grinneröd, där han levde och bodde, tills han blev mycket gammal.

När han kände, att han skulle dö, begärde han att liket skulle sänkas i havet vid Håbön "på sin fars dynga", men han varnade bönderna för att vända sig om och se åt den plats, där kistan blivit nedsänkt, för i så fall skulle de aldrig komma hem med livet.

Det berättas, att då de voro på hemväg, rodde de för brinnande livet, och de vågade ej vända sig om i båten, förrän de voro alldeles inpå land. Men då blev det med ens den värsta storm, så att gubbarna nätt och jämnt kunde taga sig i land.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.31-32