Ritt med Skam

Det var en, som fick rida med Skam. Han kom vägen fram en kväll om hösten. Mörkt var det. Så fick han höra en ryttare bakom sig. När denne kom jämsides med mannen, som gick, frågade han honom, om han ville sätta sig upp. Nej, han ville inte håra ner sina kläder. "Jo, min häst hårar inte." — " ja, hårar han inte, så kan jag väl sätta mig upp." Han satte sig upp. Snart började det gunga som på ett upprört hav. Då sade mannen: "Vart i Guds namn bär det hän?" Som han hade sagt detta, föll han av och hamnade mittuti en kile, Breviks kile i västra ändan av Tjörn. Om morgonen fick folk höra, hur han ropade, för han kunde inte komma loss, för han låg sjunken till midjan i den våta leran. Då de fick upp mannen, var hans byxor brända mellan benen, så det hade varit varmt på den hästen.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.16-17