Bonden och drakens skatt

I Kibbene på Tjörn ligger ett berg, som heter Borgeln. I det berget finns det en håla, och där bodde en gång en stor drake, som låg och ruvade på skatter. Nu var det en bonde i Kibbene, som länge hade haft ett gott öga till drakens skatter. Han gick och grunnade på, hur han skulle kunna göra slut på'n och få tag i skatterna.

En morgon tog han tre bössor under armen och en halmkärve på ryggen, och så knallade han iväg uppåt drakens håla. "Är jag inte kommen igen innan kväll, så kan du låta drängen gå däropp med en korg och plocka opp benen efter mig", sa han till käringen, när han gick.

När bonden kom upp till drakens håla, tog han av sig kläderna och klädde dem på en halmkärve och satte halmgubben utanför drakens håla. Sen tog han den första bössan och smällde av ett skott rätt in i hålan, slängde bössan och sprang och gömde sig bakom en sten. Draken kom ut i en fart och for på halmgubben och började dänga på honom, så halmen rök om honom. Då tog bonden fram den andra bössan, som var laddad med gammalt arvsilver, och så gav han draken ett skott mitt i hjärtat, så att han stöp omkull. Sen kröp han försiktigt fram och för säkerhets skull gav han draken en laddning till ur den tredje bössan.

Så gick bonden in i hålan och plockade till sig alla drakens skatter. Gubben, som talade om denna historien för mig, hade själv sett en av silverkannorna som Kibbenebonden fann i drakens håla. I bottnen var där en peng från Karl XII:s tid.

Drakarna troddes gå ner på havsbottnen och hämta skatter från sjunkna skepp.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.88-89