Morfar och det svarta bandet

En gång när morfar och jag hölls med att laga en gärdsgård, kom det ett svart band på vägen. Det var alnelångt och så brett som min näve. Morfar skyndade sej och skrev Fader vår på vägen. Då for det ihop i en hög. Men vi la över det med en hop med flisor och hö och tände på det. Men då började de små maskarna att hoppa undan. De var mindre än flugor. Och sen ordnade det ihop sej igen och gav sej iväg. Och morfar sa: "Gå dit du ska. Jag vill inte ha något med dej att skaffa!" Sen sa han till mej: "Det är själve Skam, det är säkert."

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S. 79.