Jätten och prästen

En jätte bodde i berget, som ligger uppföre kyrkan. Det heter Rane kulle. Det var en präst, som ville bygga Ransbergs kyrka. Han gjorde upp med jätten, att jätten skulle bygga kyrkan, men han skulle få prästen, om inte prästen kunde gissa hans namn, innan kyrkan var färdig. Prästen gick och promenera en kväll. Då hörde han att det sjöng i berget:
"Vyss, vyss, liten Kinn,
rättnu kommer Rane in
och har en präst att bära."

På så vis fick prästen veta, att jätten hette Rane. Men jätten slog mursleven i väggen och sa: "Här stannar aldrig något ler." Det är sidan åt sjön, som det aldrig vill ligga på. När jag var barn och gick i skolan, trillade det av alltihop. Sedan reparera' de kyrkan för fyrti år sedan, och nu sitter det lite bättre.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.41-42