Vrål och käringens råd

Vrål i Häsche levde i senare tid. Han hade varit på Loviseholm och köpt plogbillar. han var så stark, så han bar tolv plogjärn, som väl vägde ett pund vardera. Han hade burit dem till Backa, ett par mil. Där mötte han en käring. "Vila, Vrål!" sa hon. Det gjorde han. Men när han sedan stod upp, orkade han inte bära mer än sex. "Så är det att lyda käringeråd", sa han.

Han hade blifvit gift med en flicka, som hade gård. Flickan gick till skogen och där träffade hon tre jättar. De bodde i berget, och hon ropade ut dem. Antingen fick hon följa dem in i berget eller gifta sig med en av dem. Hon tog Vrål, för han var den vackraste.

Hon kokade en get en gång och ställde upp geten hel. Då skrattade Vrål så att huset skakade. Han hade aldrig skrattat förut.

En gång la hon tjugufyra hästskosöm i vällingen och gav sin man. När han kom ner mot botten, hittade han ett söm. "Det var tur att jag fann detta, det kunde blitt min död", sa han. Då hade han ätit upp tjugotre.

Prästen frågade honom: "Har du fastat ordentligt i dag?" Vrål svarade: "Ja, jag har bara ätit en fjärding bröd och en grebbing tunnbröd och jag drack ur Söle Siri sigg, så den sack en spann från alla lann".

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.49-50