Skogsråets förtrollning

Det var något som far brukade kalla för monkeräjler. Det var när han tala om skorå och sådant. Han tala om en sådan monkeräjel. Det var en som var ute och jagade. Som han gick i skogen, så mötte han en fin dam. Han slog sig i prat med henne. Han följde med henne och de kom in i ett fint slott i skogen. När han vaknade på natten, så fick han se ett fruntimmer, som hade svans och hål i ryggen. Han svor till och då låg han långt ute på en myr. Det var skogsråa, som hade förvillat honom.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.36