Ödlan vid Smevik

Det är en ödla vid Smevik sön i Bullaren. När hon når runt ön, skall världen förgås. Hon kom från ett tjärn ovanför Sundshult i Naverstad; då var hon liten. Hon har huvud som en kalv.

Det var två karlar som gick på isen, och då fattade hon den ene i benet. "Det drar mig över", sa han och åkte ner. Det är ett hål där sör vid ön som aldrig fryser till, och genom- det skall hon andas.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.88