Maran och hästen

Hos Gustav på Ögården reds hästarna av maran. Gustav tog då en lie och skar kors och tvärs i luften över en av hästarna, som särskilt svårt brukade ridas av maran. Det gjorde han vid midnattstid. Dagen efteråt fick de höra talas om, att en dräng i trakten blivit svårt skuren på ryggen samma natt. Det var således han, som varit mara.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.116