Jätten på Väderöarna

I Bottnaberget bodde en jätte som var smed till yrket. Om någon hade en trasig lie, kunde han lägga bitarna bredvid varann på berget på kvällen och så en styver bredvid, då var lien hel på morron.

Men så flyttade jätten härifrån ut till Väderöarna. Först gick han till skogen och högg ett helt fång långa hasselstakar. Sen gick han till en man, som hette Olle Fiskare, och bad att han skulle sätta honom och stakarna över. Men han ville inte. Då sa jätten: "Det ena du vill, det andra du kan, det tredje du skall". Så spände han till båten med dem, så att de for långt ut på Bottnafjorden. På Väderöarna blev det ett liv, där bodde en annan jätte, men han drevs bort med stakarna. Han var inte beredd på försvar. Och den andre fick bostad på det sättet.

Jättens tjur betade hos en bonde här i Bottna. Bonden blev trött på detta och sköt tjuren, men det blev galet. "Under sju generationer skall ingen i din släkt dö i säng", sa jätten. Och det skulle vara sant. Far berättade om en i den släkten, som hästen skenade för och han blev hängande i stigbyglarna.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.54