Havets varning till fiskaren

En fiskare från Tanum var en gång ute och drog sina backer. På en av krokarna hade sjöfrun fastnat på något sätt. När hon kom upp i vattenytan, så lossade han henne. Det var kallt i vattnet, och han såg att hennes händer var alldeles blåfrusna. Därför tog han ett par vantar, som han hade liggande i båten, och kastade till henne. Hon tog dem genast, och därpå dök hon till botten.

Några dagar senare var samme fiskare ånyo ute och drog sina backer. När han fått upp ungefär hälften av länken, så kom havsfrun upp och ropade till honom: "De bullrar i buskar å grenar, de välter opp store stenar. Far hem, far hem, vôtteman min!" Fiskaren skar av reven och rodde hemåt. Men under hemvägen blev det i alla fall en sådan storm, att han
nättupp kunde klara sig i land.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.26