Hästens hämnd

Samma karl (som i föregående berättelse) — en tid senare — kom hem och hade varit ute och kört och hade hästen in i spiltan och gaf hästen något. Med samma han gaf, så spände hästen och sprattlade och var så galen. Och så tog karlen piskan och slog till hästen. »Vill du stå still, din kanalje!» sade han och slog två tre slag. I det sista slaget fick han se en liten gubbe, som satt på hästen och hade röd pickelhufva och råkade (= träffade) den med sista slaget. Med samma rök han af och gaf karlen en örfil, så han for ikull på golfvet och blef liggandes där en tre fyra timmar, så att när de kom ner och såg efter honom, så låg han på golfvet. De måste leda honom in. Och han låg en tre fyra dagar och var dålig.

Källa: Lindberg, Karl H. 1906: Sägner och visor från norra Bohuslän. Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns forminnen och historia 8. S. 292-293.