Farmors sagor om nissar

[...] när jag var Barn så var jag uppfödd mäd en gammal Farmor på 75 år hon berättade ifrån gamla tider som sitter i mitt minne hur de trodde på troll maran tomtar som de kallade nissar som de trodde fodrade hästar ock kräatur till nissen skulle dät sättas en bålle Gröt mäd Smör på logen om julkvällen annars flyte nissen han fodra dem om natten och skaffa fodret sjelv, de hadde sådan stark tro att de kunde höra honom komma mäd stora bördor så de hörde honnom pusta, ock så berätta Farmor att de fik intet gå till ladugården mäd ljus å intet skratta eller ståja vid ladugården efter Solen hadde gått ner för dät tykte intet nissen om, okså skulle det kritas kors över var ko och över dörren, ock över dörrarna på både ko och stall skulle sättas Stål så att de blir bärja för både troll och maran så hon intet kom in och red dem ock i stallet vill de jerna hafva en sjuten Skata att hänga under taket för maran intet skulle få någon makt. Så för andar och tomtar och för övernatturliga väsen skulle de aldrig gå ut om julkvällen utan de hade stål i handen som de ringa i luften mäd så försvan de, så hade de den tron att de döda jik ijen om julkvällen om de såg dem vitklädda då var de saliga men om de såg den i vardagskläder då var dät motsats.