Bergjätten och korna

Bergjätten hade kreatur och jätte, han också. Min mormor såg en gång hur korna, som hon valla, höll på att stångas med andra kreatur, som hon inte kunde se. De for fram och tillbaka och ibland föll de omkull på tuvorna. Men så locka någon på de andra korna, och sen blev hennes lugna. Hon tänkte, att om hon kastat stål, så hade hon kunnat få en ko, men hon var rädd att hon kanske fått vallhölingen i stället.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.44