Bergjätten och bröllopsfirandet

En dag var en huleng från Rom i Svarteborg ute i skogen och jätte. Rätt som det var fick han se en tös av bergjättefolket, som stod och kammade sig så att guldet dröste ur håret. Hon var väldigt vacker, och karlen blev kär i henne med detsamma. För att få makt med henne, kastade han sin kniv över hennes huvud. Hon utropade då: "Nu kommer jag aldrig i min fars hus mer". Hon följde honom hem, och de gifte sig med varandra.

Vid bröllopet skulle hennes far, bergjätten, vara med. De gjorde väldiga förberedelser, slaktade en mängd både grisar och oxar, ty bergjätten hade sagt, att om de kunde mätta honom, skulle hela deras kommande släkt bli rik, men om han inte blev mätt, skulle endast halva släkten bli rik. För jätten dukades ett stort bord ute i det fria, under det att övriga gäster undfägnades inne i stugan. Jätten åt upp allt, som sattes fram åt honom, men blev ändock inte mer än halvmätt. Det gick som jätten hade sagt; endast halva släkten blev rik och den andra hälften mycket fattig.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.44-45