Tomten under stenen

Tomtarna hade en röd pickeluva och grått skägg. Här fanns hustomte och stentomte. Stentomten var ute och hade sitt husvära vid en stor sten. Det var en gubbe, som var torpare: Så blev han gammal och orka inte göra dagsverken. Det var i Mölleby i Frölunda. Så blev han uppsagd, när han inte orka göra dagsverken mer, men han skulle få sätta sin stuga i skogen. Det gjorde han, och han odla och pleta, den gamle gubben, så han börja ha ko. Men det var så olyckligt för honom: korna dog den ena efter den andra, och han kunde ingenting ha. Så gick han till Bölen – det var en trollkarl ute i Småland vid Fegen. Han talte om för Bölen hur det var vulet; käringen var så illa led av det, för de hade sån otur med allting. Ja, sa Bölen, han kunde ingenting säga, utan han vore där. Då bad gubben, att han skulle följa med dit, och det gjorde han. Aj,aj, sa han när de var ditkomna, nu ser han, vad det är. Det är en stentomte, som bor under en sten de hanr byggt på. De hade tagit den till tomtasten, låtit den ligga som han låg och satt huset så de använde den till tomtasten. Så länge huset får ligga på den stenen, sa Bölen, så länge blir det inte annorlunda för dem. Då flytta de huset; de rulla hela huset såpass så det kom å den stenen. Och sen blev det bra för gubben.