Tomtar i Gunnarp

Tomtar trodde de absolut på. Vid Sjögårn inom Gunnarp hade de en tomte. Varenda högtidsafton hade de ett litet "karel" (kärl) och satte i lagårn, för de hade förstått honom där. Och vid alla högtider skulle de bära till tomtarna och låta dem känna på alla rätterna, annars blev det olyckligt för dem i stället. Nu hade de ett stort vattenkar i lagårn, som de hade vatten åt kreaturen i. Och där hade karet stått och blivit otätt, så det rann ur det. Tomten bodde under det stora karet. De hade aldrig hört tomten tala förr. Men han hade det väl dåligt under karet nu, för när gubben kom åt lagårn och skulle kvallfora, så sa tomten till honom, att han får lov och flytta för han kan inte bärga sig för dropp. Maten klagar han inte på, för det har han alltid fått ordentligt, men droppet tycker han inte om. Men då sa gubben: "Det ska bli nytt kar som inte droppar." – "Ja, då stannar jag kvar", sa tomten, "fö annars trivs jag bra här." Och sen drog han så förskräckligt, och rika blev de så förskräckligt där. Det var en som gick över gårn en natt, och då drog tomtarna ved, och de drog så, så det var som det hade snöat, så yrde det i luften. Men de tog ifrån andra förstås och drog till dem.