Tjära och skogsrå

Skogsrå och sjörå fanns det alldeles gräsligt förr. Det var en gubbe, som satt i skogen och brände tjära. De brände tjära och körde åt städerna och sålde. Tjära var en viktig exportartikel förr. Han var där på nätterna och vakta. När han satt där och brände, kom ett så grant fruntimmer till honom. Han blev alldeles förtjust i henne. Och han språka väl med henne. Hon kom där den ena natten efter den andra. Så talte han om det hemma. Då sa hans käring till honom: "Tag du en skopa tjära och slå på 'na!" För hon vände aldrig baken till, utan när hon gick ifrån honom, gick hon alltid baklänges, så länge han såg henne. "Så ska du få se hur hon ser ut", sa käringen. På natten när han låg ute i skogen, kom hon igen. Då tog han en skopa tjära och slänger emot henne. Då vråla hon så alldeles räligt och vände sig om, och då skulle hon vara ihålig bak som ett baketråg. Och det har jag hört många berätta, att de är ihåliga bak. Käringen skulle lära honom, så han blev av med henne. För fick ett skogsrå makt med en karl, så förtrolla hon honom så han blev borta, han kom aldrig tillbaka.

Om man gick vilse, skulle man vränga rocken, så hjälpte det.