Spöken vid korsvägen

Gastar skulle alltid vara på korsvägar. Här är en lid de kallar Svenslid. Det kallas så efter en Sven, som omkom där. Han hade smugglat in utländsk ost och inte förtullat. Länsman var efter honom, och han körde för brinnande livet och kom i ån och dränkte sig. Och det påstår de än, att där spökar. Framifrån Skeppshult kom en väg och gick rätt över där, och där sa de går gastar på den korsvägen.

Lindquist, min "gårdbo" (granne), var född i Styrshult i Kalvs socken. Där sa de gick gastar uppe i deras utmarker. Där gick en väg där igenom skogen, och där hade många sett gasten. Och där såg Lindquist honom med. Far hans sa till honom – han var en 12 år då "Nu ska du gå och hämta kreaturen!" Det var kl. 5 på eftermiddagen; det var på högsommarn. När han kom ett stycke, fick han se en karl gå före sig. Den hade en sån underlig jacka, och så hade han en pickeluva på huvet. så tänkte han: "Det är en hallänning". För se de trodde hallänningar var ett särskilt folkaslag, och där bodde en hallänning där intill, så han trodde det var någon som skulle gå dit. Men det trodde han bara. Han tänkte han ska springa, så han hinner honom, men hur han sprang, så var karlen lika långt före honom. Men han sprang inte. Det höll de på både länge och väl. Gick Lindquist, så hade han karlen ett stycke före sig. Och sprang han, så var han lika långt före ändå. Till sist kom de till en gångstig, där Lindquist skulle ta av; då löna det sig inte mer. Men när han tog av vägen, så höjde karln sig upp i luften och vred sig runt omkring, och sen flög han över skogstoppa och skratta. Och Lindquist var inte sån så han ljög, och han sa det var så absolut säkert.