Prästen och den onde

Vi hade en präst här, men jag kan inte mimas, vad han hette. Han hade vart präst i Finland. Han var rysligt religiös. Det var mångfaldiga historier om honom. Han var kyrkoherde i Finland, och när så Finland 1809 togs, sa han, att han vill aldrig komma under Ryssland. Och då sökte han hos Kungl. Maj:t förflyttninig till Sverige och fick Kalvs pastorat. Den hade de för sig kunde allt möjligt. Men det var inte trolldom, utan det var med Guds hjälp. Så skulle han fara till Mårdaklev och hålla ottesång. En dräng hade han till att köra, och de åkte i en kärra. När de kom ett stycke, "datt" (föll) ett hjul å. Då hoppa drängen å och tog upp hjulet och hitta muttriken med och skruva på hjulet. Så hörde de igen, men best det var trilla hjulet å igen. Då förstod prästen, hur deet var fatt. Han sa till drängen: "Släng upp hjulet i kärran! Han ska få bära kärran till Mårdaklev." Det gjorde drängen och satte sig på igen. Sen gick det i vildaste sken, hästen riktigt flög fram. Skam fick springa med och bära upp hjulaxeln. De körde förbi folk, som gick till julottan, och de hörde hur Skam stönte. Kanveta, han fick springa redigt och bära upp kärran.

En gång var där en lekestuga borta i Kalv. Så sa prästen till drängen, att om han vill följa med, ska han få se nånting. Det gjorde drängen. De gick inte in, utan de ställde sig och titta genom fönstret. De dansa därinne och spela så alldeles förskräckligt. Så sa prästen till drängen: "Trampa på min fot, så ska du få se nånting!" Det gjorde drängen, och då fick han se Skam mitt i det här sällskapet. tungan hängde ut och elden dröste ur gapet på gamlingen.

(Vid ett senare besök har meddelaren erinrat sig, att prästen hette Grevelius och han säger om honom: )

Det skulle vara en märkvärdig man, han skulle vara så högt studerad och lärd.

För det mesta viste Skam sig som en hund, och så dröste elden ur gapet på honom. Det gjorde han, när Grevelius och drängen var vid den där dansen.

När de skrev kontrakt med Skam, skulle de skriva med sitt eget blod och sätta det i nyckelhålet i kyrkedörren. Och de har hittat sådant faktiskt i nyckelhålen. Det var alltid i kontraktet stipulerat hur mycket de skulle få; så de blev rika. Men när den stunden kom när tiden var ute, blev det ett förfärligt väsen. Men då var det en och annan präst – som den här Grevelius – som kunde läsa bort Skam, så de fick säga upp kontraktet. Det var en, men jag vet inte var det var. Han läste och han bad, men ingenting hjälpte. Då skicka de bud efter Grevelius. Då stack han hål på fönstret, och Skam fick ge sig ut där.

Vissla, det var synd. Det led inte inte de gamle. Då kalla de på den onde.