Mördarens obesuttna närvaro

Gasten skulle vara en som var mördad, som aldrig fick ro, som inte blev saliga.

De kunde få örefilar av gasten. Det var på sina ställen den höll till. Nattslag av gasten var inte så farligt, sa de, men dagslag det var döden, sa de.

Ute vid Ekänga (Gunnarp) var en gammal gubbe. Han och gubben på Ekänga, där jag tjänte, hade vart på Sjönevads marken. Där hade de handlat kreatur, handlat oxar och drev hem. De kom hem fram efter midnatt. De var inne och fick mat där jag tjänte, och sen skulle den andre fortsätta och köra hem. Han är inte rädd för mörkret, sa han, så han kunde gott köra. Han bodde i Gåsekila. När han hade vart å en stund, kom han fram igen; han kom springande barhuvad. Det var en gast, som hade strukit till honom, så han flög å vagnen och mössan flög å honom, sa han. Han sprang ifrån oxarna och sprang fram igen. Vi gick å med en lykta och lette upp oxarna och tog fram dem, och sen blev han där över natten.