Mara och skuggorna

Mara kom åt min far, när han var femton eller sexton år. Hans mor rökade honom med ett värahom om kvällarna ibland, och de nätterna fick han vara i fred för mara. Annars kom hon och hävde sej på honom, och han var inte göd till att häva av sej henne. Han visste inte, vad hon var för en.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.109