Gastens nattliga möte

I Svenslid har alltid spökat. Det var en liten, som hette Johannes. En på Snygget (i Mårdaklev) och han skulle höra till Köinge torgdag med ett lass äpple. De körde väl "mittnattes" (vid midnatt) hemifrån, för det var långt och köra. När de kom till Svenslid blev det omöjligt och få hästen till att gå längre. Gubben på Snygget sa, att det blir inte annat än han får gå fram till Skeppshult och låna en lykta och lysa framför hästen uppför liden. Johannes var liten pojk då, och han skulle stanna vid vagnen. Då hade den här Johannes hört, att om man gick framför hästen och drog ut betslet och titta mellan hästahuvet och betslet, så blev man i syne, och då skulle man se, vad det var. När gubben hade gått, gick den lille pojken fram och drog ut betslet och titta emellan där. Då blev han "var" (varse) det stod en liten gubbe på vägen och grov med en spade i marken. Då sa han som de gamle hade för sig det skulle vara bra och säja vid sådana tillfällen: "Ho äst du, att vi måge känna dig?" Då försvann gubben med sin spade. Så pojken kunde köra upp med äpplalasset, innan gubben kom tillbaka med sin spade. – Det var en gast han såg, för det sa de där gick en gast. Där var en korsväg, och gastar går på korsvägar, och de har ingen ro. Det skulle vara en osalig människa.