Drängen och Strömkarlens fiol

Det var två drängar hos Olagus i Hulte i tixabäck. Den ene spelade på fiol, men det var ingen talang med det. Då var det någon, som lärde honom, att han skulle gå till kvarnen tummesmässenatten och sätta sej vid vattenhjulet med fötterna i vattnet. Det gjorde han. Då kom näcken på ett näckeblad. Drängen satt och spelade. Strömkarlen fick honom att sälja sig till honom, och sen frågade han: "Ska jag ställa fingrarna efter fiolen eller fiolen efter fingrarna?" Då var drängen så förståndig, så han sa, att han skulle ställa fiolen efter fingrarna.

Klockan ett på natten kom drängen hem och spelade och dansade. När han kom in i köket, började bord och stolar på att dansa. Det var när han kom till elfte reprisen, som allt började att leva. Det var tolv repriser i Strömkarlens polske. Men Olagus skar av strängarna på fiolen, annars hade drängen aldrig varit god till att sluta.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.20-21