Vrål och hästeskeden

Jag tjänte på Kroken, när jag var fjorton år. Där berätta de om Vrål i Hästeskede.

Förr låg de mycket i uthusen om nätterna. Det var en flicka, som låg i en lada. Var natt sprang där ett fruntimmer utanför och berätta, att hon hade tre söner, Vrål, Navare och Borr, och hon tyckte, att flickan skulle ha en av dem. Flickan tröttna på det till sist och sa, att hon tog Vrål. Nästa morron stod där en stor, väldig jätte utanför väggen. Det var Vrål. Flickan gifte sej med honom.

En torpare på Näsing berätta, att Vrål var stark som tolv man. Han hämta järnbeslag till tolv träplogar och bar alla på en gång. Han mötte en gumma, som sa: "Sätt dej och vila dej, Vrål, du bär så tungt!" Vrål satte sej, för han kände sej trött. "Hade jag trott, att vilan var så god, skulle jag vilat förr", sa han. Men när han skulle ta bördan igen, orka han inte med mer än hälften.

Vrål åt så förskräckligt mycket. När han en gång satt och åt en stor balja gröt, kom det en smed och rörde i hästskosöm i gröten. Sen fråga han, hur gröten smakat. Vrål svara: "Gröten var bra, men det var några långa sådor i den".

Vrål yttrade, att på Hästeskede skall aldrig de bli fattiga, som har namnen Halvard och. Olov, och det har slagit in,

Vrål hade sagt ifrån, att när han dö, skulle de laga att vara framme vid graven på körgårn med hans lik före soluppgången, för annars skulle de inte komma längre. Det bar så till, att de försumma sej litt, och medan de ännu var på väg, börja solen skina på de högsta bergtopparna. Det stanna tvärt. De var efter flera hästar, men vagnen stod som i berget. De måste välta av kistan och gräva en grav där de stod. Sedan kasta de över mycket jord. Vrålshögen finns än i dag.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.50-51