Vänskapsband och svek

1. Är det min fader, som bankar på,
Eller är det min broder Johan?
Nej, detta är Wilihem, vännen din,
Som kommer från främmande land.
Tjolaliålej.

2. Maria öppnar då sin dörr
Och bad honom stiga in.
Maria reder då till plats
Och bad honom sitta ned.
Tjolaliålej.

3. Nej, icke är jag trött af vandringen,
Ej heller af arbete.
Men ge mej igen de vänskapsband,
Som jag en gång lofvat dig.
Tjolaliålej.

4. Nej, att ge dig igen de vänskapsband
Det gör jag alleri (= aldrig),
Förr än du kommer i min famn
Och innerligt kysser mig.
Tjolaliålej.

5. O, hur skulle jag kunna kyssa dig,
Som ingen lefnad har,
För kysser jag din mun så röd,
Förkortar jag Márias lif.
Tjolaliålej.

6. Natten gick och klockan slog,
Och dagen den skred fram.
Då svann en gäst i mörkeret hän,
Förkortade Márias lif.
Tjolaliålej.

Källa: Lindberg, Karl H. 1906: Sägner och visor från norra Bohuslän. Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns forminnen och historia 8. S. 288-289.