Råttans svanesång

Det låg ett finneskepp på Kile Sand. Folket var snälla mot finnarna och då sa en av dem: "Jag kan inte ge någon gottgörelse, men så länge jag lever skall här aldrig finnas råttor". Så drev han alla råttorna i havet utom en, som var instängd i en skrubb. Så sa han: "Nu är det bara en igen, men hon skall ha en död för sig själv". Så tog han slidkniven och satte i backen. Råttan kom och fila nacken av sig mot kniven.

Sen tog de sand från Koster och förde till andra håll, och där som de lägger den sanden, vill inga råttor vara.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.130